Dubergska skolan.

1 annat sammanhang har omnämnts en av de äldsta skolorna i vår bygd, den Bromanderska skolan, som började sin verksamhet 1817 och som tillkom genom en donation av ägaren till Bromma gård J. P. Bromander. Hans dotter Didrika, född 1786 och död 1869, var gift med häradshövdingen A. M. Duberg, som ägde Norra Freberga och Lindenäs gårdar. På gravvården över Didrika Duberg på Motala gamla kyrkogård står inskriften "Samhällets välgörarinna", och som en sådan kommer hennes minne att leva i vår kommuns historia. Under 1850-talet hade vid olika tillfällen framkommit planer på att i köpingen grunda en flickskola med praktisk och teoretisk utbildning på programmet. Det blev Didrika Duberg, som förverkligade planerna. Genom en donation på I 0.000 riksdaler gjorde hon det möjligt att börja verksamheten i den skola, som kom att bära hennes namn, den Dubergska skolan. Hon tryggade sedermera skolans fortbestånd genom att i sitt testamente anslå ytterligare 20.000 riksdaler för ändamålet. Omkring 1860 uppfördes fastigheten Bispmotalagatan 34, där skolan sedermera hade sina lokaler omkring 50 år. År 1859 fastställdes skolans reglemente, som innehåller detaljerade bestämmelser rörande läroplaner och skolans administration. Här återges några punkter ur reglementet, som är avfattat enligt den tidens språkbruk och med en formulering, som är vår tids människor främmande. Skolan skulle "wara en läro-anstalt för obemedlade föräldrars döttrar, att der erhålla en en för qwinnor af arbetsklassen passande uppfostran, det är, att bildas till gudfruktiga, arbetsamma, tarfliga och ordentliga tjenstehjon, makar och husmödrar". "Tarfliga" och "tjenstehjon" hör ju inte hemma i nutida ordval, men för ett sekel sedan åsyftades personer, som kunde utföra enklare hemsysslor. Ur undervisningsplanen återges följande: '' U nderwisningen skall omfatta såwäl läsning, skrifning och räkning, som hushållsgöromål och handaslöjder. Underwisningsämnena blifwa således: a) Kristendomskunskap: bibel, katekes, biblisk historia och psalmbok, b) Swenska språket: dess läsande och skrifwande; c) Skrifning: både rätt- och wälskrifning; d) Räkning: de fyra räknesätten i hela tal och sorter; e) Historia och Geografi: endast och i kort sammandrag för mera försigkomna lärjungar, som begagna sig af hela skoltiden, samt f) Handaslöjder: passande för ett tjenstehjon eller arbetares hustru, såsom spinna, wäfwa, sy och sticka strumpor, hwartill sluter sig öfningen att besörja ordning och renlighet inom ett hushåll". Under 50 år som Dubergska skolan ägde bestånd, erhöll många generationer Motalaflickor där en gedigen utbildning i husligt arbete. Under några år erhöll även elever i de högre klasserna vid köpingens-stadens folkskola undervisning i handarbete i skolan. Nya pedagogiska ideer och skolväsendets omorganisation gjorde, att elevantalet minskades, vilket ledde till skolans nedläggning år 1910. Nämnda år beviljades tillstånd att använda donationsmedlen för annat ändamål.

Ett ganska nytt reportage återhämtat från MVT
Klipp från reportage i MVT.
------------------
Det är många, såväl besökare som utställare, som undrar över Dubergska gårdens närmare 150-åriga intressanta historia. Därför borde en informationstavla sättas upp i huset
Det tycker Motalabon Kenneth Gustafson som själv växte upp i Dubergska där familjen drev charkuteriaffär innan huset blev en kulturborg. Kenneth har skrivit till kommunen om saken. Han bifogar även en bildsvit från charkuteritiden 1950--1968 då huset låg i hörnet Bispmotalagatan--Rådmansgatan.
Han och hans mor Gertrud har många minnen från Gamla stan före den stora saneringen på 1960-talet. De förmodar att det då nog bodde lika mycket folk där som nu, trots att husen var betydligt mindre. Familjerna var ju stora och det var ofta trångbott.
-- Förutom vår egen charkuteriaffär och senare även speceributik så fanns det underlag för flera närliggande livsmedelsbutiker och mjölkaffärer, bland annat Lords och Lindgrens specerier alldeles i närheten, berättar Gertrud Gustafson.
-- Men i och med att husen revs och folk flyttade från området så försvann kundkretsen alltmer. Vi visste dock om hela tiden ända sedan vi köpte huset 1954 att Gamla stan skulle saneras och att huset måste rivas.
34:an revs inte
Det kan nämnas att saneringen, som kostade cirka 12 miljoner kronor, påbörjades redan 1956. Närmare 100-talet fastigheter med uthus, vedbodar och garage blev offer för brandkårens lågor och för grävskopor och schaktmaskiner under 1960-talet. Tidvis kunde stadsdelen liknas vid en krigsskådeplats från andra världskriget.
Ett kulturhus på Bispmotalagatan 34 räddades emellertid åt eftervärlden. Gertrud Gustafson minns då dåvarande stadsarkitekten Ragnar Molin kom på besök i butiken och sade sig vilja bevara huset. Det blev även Bostadsstiftelsen Platens beslut. Under tiden som Gamla stan byggdes upp igen med moderna höghus så restaurerades Dubergska huset. Det flyttades också ett stycke längs Bispmotalagatan och överlämnades i maj 1975 till kulturnämnden i Motala. Nu har huset tjänat som utställningslokal och andra kulturella evenemang i ett 30-tal år.
"Ordentliga tjenstehjon"
Det var Didrika Duberg, gift med häradshövdingen A M Duberg, som förverkligade planerna på en flickskola med praktisk och teoretisk utbildning i Motala på 1850-talet. Hon donerade 10 000 riksdaler och i sitt testamente ytterligare 20 000 riksdaler. Skolbyggnaden uppfördes 1860 och bär alltså fortfarande hennes namn.
Enligt stadgarna skulle skolan "wara en läro-anstalt för obemedlade föräldrars döttrar, att der erhålla en för qwinnor af arbetarklassen passande uppfostran, det är, att bildas till gudfruktiga, arbetsamma, tarfliga och ordentliga tjenstehjon, makar och husmödrar". Kristendom, svenska, räkning, skrivning och handaslöjder samt ordning och renlighet stod på schemat.
Didrika Duberg dog 1869 och begravdes på Motalas gamla kyrkogård. Skolan fortsatte dock verksamheten till 1910 då nya idéer hade trängt igenom och fonden ändrades för andra ändamål. Några föremål från Dubergska skolan finns för övrigt bevarade på museet i Charlottenborg.
Blått kulturhus
-- Huset förvärvades 1911 av Ture Dahlström som 1916 sålde det vidare till Axel S Nyberg, berättar Gertrud Gustafson. 1926 kom glasverandan till och då var huset sedan tidigare ombyggt till bostad och butik. Eve Björkman stod som ägare en tid och från 1950 övertog min make Arne och jag såväl affären som bostaden.
-- Vi hade också en "fabrik" bredvid affären där vi tillverkade korv, sylta och andra charkuterier. Men 1968 var det alltså slut. Kommunen hade ju rätt att lösa ut oss och vi fick cirka 150 000 kronor för det fina huset.
Dubergska huset var förr gråvitt, men är nu blåmålat vilket tilltalar Kenneth Gustafson. Han hoppas nu alltså att Platen eller kulturnämnden tar initiativet till en informationstavla i eller utanför det genuina kulturhuset.
-- Vi tycker det är roligt att vårt gamla hus fick vara kvar, säger Gertrud Gustafson som nu bor vid Storgatan i Motala. Jag trivdes förresten mycket bra i Gamla stan. Jag kan se hur hela området såg ut förr då jag blundar.