Galgbacken Brinken Motala

Reportage i MVT: http://www.mvt.se/nyheter/motala/sista-avrattningen-pa-galgbacken-12090360.aspx

-------------------------------------------------------------

Carl Fredrik Svensson Kull, född i
Askersund 1804 och som senare delen av sitt liv huserade vid Salsterns södra strand, blev den siste att avrättas på galgbacken i Motala. Skarprättare var av allt att döma den 56-årige Hans Ljungman från Kaga församling utanför Linköping.Det ohyggliga livsöde som nu mötte den 29-årige lösdrivaren är förstås svårt att föreställa sig, men att tvingas syna döden på en galgbacke var inte ovanligt under 1800-talets första hälft. Då avrättades det ungefär lika många människor per år som i dag döms till livstids fängelse. Kull var vida känd i både by och socken som ”en riktig typ” och hade tidigare hamnat bakom galler för attgenom stöld och förfalskningsbrott blivit satt på vatten och bröd på Häradsfängelset i Motala.

 
När Jan Jonsson Elg blev bestulen på en älghud som han förskaffat genom
en jakt, blev läget än mer infekterat. Ty de välgrundade anklagelserna riktades omedelbart mot Kull – som blånekade.
I ett nytt försök att förpassa sin antagonist från jordelivet, uppmanade han Anna Stina att röra ner arsenik i en pannkakssmet. Om så verkligen skedde förtäljer inte historien. Jonsdotter hävdade i den senare
mordrättegången att hon inte velat sin man något ont och därför bränt upp arseniken. Kull å sin sida menade att Jonsdotter hade gömt den förgiftade pannkakan under en golvbräda i köket.
Besviken över att Jonsdotters makefortfarande var i livet, störtade han in i Sjöstugan på söndagskvällen den 22 september för att berätta att han hade för avsikt att ta makens liv
nästföljande dag. Elg var vid detta tillfälle på arbete i Motala kyrka. I Skyttetorpet på Björketorps ägor arbetade Kulls syster Anna Greta Svensdotter som piga åt torparen Petter C Carlsten. Kull kände Carlsten väl och visste om hans förehavanden att denne på morddagen gett sig av till Ängesby. Han visste också om att Carlsten förvarade en mynningsladdad hagelbössa ute i boden. Kulls plan var nu att lura Elg till dennes ägor varför han plötsligt påstod att det var Carlsten som stulit huden. Han erbjöd sig att hjälpa sin granne att återbringa den mot en ringa ersättning ochsent på måndagskvällen den 23 september begav sig de båda av i regnet mot Skyttetorpet.
Elg bar med sin bössa och vid framkomsten hade klockan hunnit bli någonstans mellan 22 och 23. Boningshuset var släckt, Kulls syster och Carlstens mor hade
lagt sig för natten och under tiden som Kull skulle hämta älghuden i Carlstens bod, föreslogs Väl i boden greppade han den med järnhagel laddade bössan och frågade sedan Elg genom en glugg om läget var lugnt. När han fått klartecken att
ingen själ syntes till, körde han ut pipan, tog sikte - och tryckte av!
Skott gick in snett bakifrån genom höger axel och ut i bröstet på vänster sida och döden var förmodligen ögonblicklig.
Carlstens mor och Kulls syster vaknade av knallen men när Anna
Greta gick ut för att titta ”vad som var å färde” såg hon ingenting i mörkret utan återvände in igen.
Elgs döda kropp upptäcktes dagen därpå intill en närliggande gärdesgård av grannen Aron Andersson och han kontaktade omedelbart Aska Härads nämndemän.Bonden i Björketorp, Nils Gustav Nilsson fick ta sin häst och vagn in till Motala där han hämtade upp kronolänsmanne Kull hade försökt få det att se ut som ett självmord men ett avgörande
misstag stod i glömskan att kontrollera vad Elgs bössa faktiskt var laddad med.
 

Det var nämligen inte järnhagel (som det hittades flera av i brösthålan)
utan tackjärnsskrot! Vidare hade skottets ingångsvinkel varit annan aspekt i det begynnande utredningsskedet som väckt misstankar om att Elg måste ha bragts om livet.
Kroppen fördes till en lada i Lilla Brotorp där den obducerades och i protokollet står bland annat att läsa: ”främre del av arm krossad, andra revbenet samt brosk saknas helt, djupt sår på ena lungans övre lock, hjärtat hopfallet …”.
Utan att gå in i detalj på själva utredningen så var Carl Fredrik Svensson Kull snart både misstänkt
och gripen och redan under den första rättegångsdagen i Motala Häradsrätt hade han snärjt in sig i lögner så till den grad att bekännelsen tycktes komma som en befrielse.
Följande finns antecknat: ”I synbar förtvivlan, fallande i häftig gråt han utropar: Ja, jag sköt Elg
genom gluggen på Carlstens bod.” Efter ännu en rättegångsdag kom så
den väntade domen ”… finner Häradsrätten att Kull
fulleligen är förfunnen, att försåtligen hava utnarrat och lönnligen genom skarpskott avdagatagit torparen Jan Jonsson Elg. Häradsrätten provar rättvist döma Carl Fredrik Svensson
Kull att för sitt grova brott, sig själv till välförtjänt straff och andra till
skräck och varning mista livet, halshuggas och steglas”. Rätten fastslog också att ”Jonsdotter,som genom upptäckt av Kulls anslag, kunnat förekomma mannens död, således skall för kända brottslighet i en bot straffas”.
Påföljden blev 30 par ris á tre slag paret. Domen inkluderade även enkel hor som hon utövat med Kull.
Avrättningen av Carl Fredrik Svensson Kull bevittnades av cirka 2000 personer. Anna Stina Jonsdotter blev
kvar på Björka ägor och gifte senare om sig. Hon avled 1868.

GALGBACKEN
Namn: Aska Härads avrättningsplats.
Yta: Osäkert, ca 35 x 25 meter med
inhängnad.
Plats: Mellan Fogdegatan och
Hålgatan på Brinken.
Citat: ”Här bor och bygger ingen, de
avrättades ben bör alltjämt få vila i ro”
/Eric Odelberg, Nils Anders

 

Några avrättningar:
1436-12-09 Jens ”Jösse” Eriksson,anställd av vår konung Erik av Pommern, som fogde över
Västmanlands-, Dalarnas- och Jämtlands län. Dömd för
”bondeplågeri”. Halshuggen. Ingen vild gissning att Fogdegatan
som löper fram till avrättningsplatsen
är döpt efter Jösse? 1831-04-14

Anders Andersson, dömd för dubbelt yxmord på sin mor och dennes väninna i Fivelstad. Halshuggen. Om det är samma Anders Andersson som rymde med Kull från Häradsfängelset år 1824 låter vi stanna vid en gissning.
Personer:
Carl Fredrik Svensson Kull, lösdrivare och mördare..
Jan Jonsson Elg, torpare och mordoffer. Anna Stina Jonsdotter, maka till Elg och älskarinna till Kull.Anna Lovisa,
dotter till Elg och Jonsdotter. Petter C Carlstén, torpare och bosatt i Skyttetorpet.
Anna Greta Svensdotter, syster till
Kull.

CM Törnberg, kronolänsman. Han
Ljungman, förmodad skarprättare.

Platsen där avrättningar ska ha ägt rum. Kartan av Häradsmarken från1748.

Statistik-Tabellen nedan redovisar det totala antalet avrättade i Sverige under åren 1791 till 1910:

1791 – 1800, Antal 60
1801 – 1810, Antal 70
1811 – 1820, Antal 96
1821 – 1830, Antal 110
1831 – 1840, Antal 135
1841 – 1850, Antal 57
1851 – 1860, Antal 69
1861 – 1870, Antal 12
1871 – 1880, Antal 4
1881 – 1890, Antal 3
1891 – 1900, Antal 4
1901 – 1910, Antal 1