Historia Motala. >
BERGSÄTTER
 

Bansätter med Eken, Lugnet
med Svängen, Björkelund Och Sibirien

Rubriken är namn på delar av samhället Motala Verkstad. Det är markområden som avstyckats från Bergsätters gård under olika tidsperioder. En större avstyckning gjordes i slutet av 1890-talet, då Carl Emil Sundblad sålde
Björkelundsområdet till Motala Verkstads Nya Aktiebolag.

Under 1870-talet och framåt i tiden avstyckades tomtmark som utarrenderades till nybyggare i Lugnet och Bansätter. Denna avstyckning av villatomter för arrende fortsatte ända in på 1900-talet. På 1920- och 1930 talen fick alla dessa arrendatorer friköpa sin mark. Gärdena som gränsade mot Ostermalmsgatan styckades och såldes till byggnadstomter. Efter 1967 då Motala Kommun köpte Bergsätters gård har egendomen praktiskt taget utplånats som jordbruksfastighet. Åkrar, ängar och skog har förvandlats tillvillaområden och hyresfatigheter.

Bergsätter i Motala socken var ett gammalt herresäte. Går man tillbaka i tiden kanman se, att ägare på 1300-talet var stormän som Karl Ulfsson Sparre av Tofta ochriksdrots Bo Jonsson Grip. På 1600 och 1700-talen fanns här de militära adelsätterna Lindeberg, von Delvig och Gyllenram. Till denna historik vill jag tillföra ytterligare en ägare, som har anknyning till denna
artikel. Han hette Karl Gustaf Nilsson och var son till Nils Jonsson i Wärö, Kärna socken i Östergötlands län. Han gick ut Linköpings läroverk 1834 och gifte sig i Kärna kyrka den 26 mars 1843. Han övertog Bergsätters gård den 14 mars 1860.

Bergsäter. I bö,jan av 1700-talet förvärvades gården av överste Claes Gustaf von Delwig, som genom giftermål med Catharina Kugelhielm på Karlshult förenade de båda gårdarna under en ägare. Det var Claes Gustaf von Delwig och Catharina

Kugelhielm, som till Motala kyrka donerade den vackra altaruppsatsen, som efter en lång förnedring på kyrkans södra långvägg nu återfått sin rätta plats. Altaruppsatsens bas prydes av de båda släkternas vapen och initialer. Efter Delwigs död I 736 gifte hans änka om sig med Nathanael Gyllenram, vars son Carl Fredric Gyllenram blev ägare till Bergsäter. Sedermera hade Bergsäter olika ägare, bl.a. en Fleetwood och en löjtnant Johansson.

År 1869 gick Bergsäter på auktion och inköptes då av orgelnisten och handelsmannen i Godegård Carl Gustaf Sundblad, som efterföljdes av sin son Emil Sundblad.Gården förblev i den Sundbladska, släktens ägo till 1931, då den inköptes av godsägare Seth Oden, tidigare bosatt i Appuna.

Det Sundbladska förvärvet av Bersäter hade sina lustiga poänger. Vid auktioner då för tiden förekom någonting som kallades "nick". Man började med ett toppbud, för Bergsäters vidkommande 80.000 riksdaler och efter hand då ingen nick förekom sänkte utroparen budet. Vid summan 41.500 riksdaler nickade handelsman Sundblad bifall och budet klubbades. Det visade sig dock, att ägaren av Säters gård, Berndes också nickat ungefär samtidigt som Sundblad och menade sig ha kommit före denne.Det hela avgjordes genom process, varvid vittnen styrkte att Sundblad nickat först. Under den Sundbladska epoken hade Bergsäter sin största omfattning. Dit hördeRingdalen och under en period de omfattande områden, som sedermera inköptes av Motala Verkstad för Björkelundsverkstäderna. I öster sträckte sig ägorna ända ned till Boren. Under gården hörde vid sekelskiftet flera torp med de kända namnen Herrfallet, Sandkullen, Styvinge. Bergsäter hade eget bränneri, beläget vid kvarnbäcken. Ännu för omkring 75 år sedan fanns bränneribyggnaden kvar och beboddes av siste brännaren av alla kallad Långrocken. Namnet för övrigt okänt. Långrocken var en bister herre, som minst av allt älskade dåtidens okynniga pojkar. Till gå1den hörde likaså en kvarn, belägen i kvarnbäcken invid Englandshagen.

Troligen kom den ur bruk redanunder den äldre Sundblads levnad.
Sonen Emil Sundblad, var en man med praktisk begåvning. Han rev den gamla mangårdsbyggnaden och uppförde den nuvarande. Någon har menat, att gamla bolagshuset vid Motala Verkstad skulle vara förebild till nuvarande huvudbyggnaden vid Bergsäter.. Det är möjligt att Bolagshusets extriör inspirerat Emil Sundblad, menhan har själv planlagt och ritat sitt nya corps de logi.

Bergsätter i dag.

På auktion i Kartorp den 20 april 1860 ropade Nilsson in: Tre vagnar, två krokar,
en gödsel kärra och två gödsel bottnar, tre potatislårar, en harv, tre hö korgar och en dranklår, en ko för 100 Rdr, en kviga för 60 Rdr, och en fölunge för 100 Rdr. Detta var början till hans jordbruk vid Bergsätter Karl Gustaf Nilsson övertog Bergsätters Brännvinsbränneribolag tillsammans med lantbrukare Pettersson i Brunnsvik. Nilsson svarade för två tredjedelar och Pettersson f ör en tredjedel. Brännerier fanns på många gårdar rnen de drevs aldrig kontinuerligt under hela året utan sporadiskt vid tider då bönderna kunde leverera potatis. Stora potatisleverantörer till Bergsätter var Charlottenborg och Olivehult. Charlottenborg hade tidigare haft eget bränneri, men detta slopades under Frasers tid på 1840-talet. Förutomde två storleverantörerna fanns det ett femtiotal småleverantörer, alla inom en omkrets av en mils avstånd. År 1867 förbrukade bränneriet 2.058 tunnor potatis plus en del korn, råg, havre och linser. Till mälten åtgick under året 11 kannor jäst. Omkostnaderna för bränneriet var detta år 8.140 Rdr. varav 6.687 Rdr. gick till brännvinsskatt. Brännmästaren kostade 400 Rdr. per år och han skulle ha god mathållning då han vistadesvid bränneriet. Mältaren Anders Jonsson betingade sig en lön av 8,25 Rdr. för varjeelvadagarsperiod han arbetade. Kontrollanten Sjövall betalades av kronan, men han skulle ha god mathållning vid sina besök och 1,25 Rdr. för utskrivning av bevis. Resolution till kronan kostade 2,5 Rdr. per gång. När bönderna levererade potatis till Bergsätter passade de ofta på, att fylla sitt lager av husbehovsbrännvin. Nicklas i Mörby köpte under året 43 kannor och 22 tum. En kanna brännvin kostade 1,32 Rdr.

Bergsätter, med bränneriet längst till höger om mangårdsbyggnaden i mitten, uppförd 1907. I förgrunden Bergsättersbäcken och stenbronöver Bergsättersvägen.
Karl Nilsson lyckades inte skapa några vinster vid Bergsätter.
Han gick i konkurs år 1868 och gick ifrån gården 1869.
BISPMOTALA karta 1863 när Motala blev köping.
 
 
Biskopsgård, kloster- och kronohemman
Bispmotala omtalas första gången den 29 september 1374 då Kristin Ormsdotter sålde en attung jord i Biscops Motalom till Vadstena kloster för att kunna lösa ut sin make Brynolf ur fångenskapen. Bispmotala var under medeltiden en av tre byar i Motala. De andra var Motala Norra By och Motala Södra By. Bispmotala kan redan under 1300-talet antas ha tillhört biskopen eftersom namnet är belagt från denna tid.Enligt lantmätare Johan Larsson Groths karta 1635-1637 bestod Biskops Motala av Motala kyrka (nära Klockaregården i Motala norra by) och långt från kyrkan prästgården, två kronohemman och det skattköpta kronohemmanet Vara.
Vara gård och by
‏Redan innan Bispmotala omtalas i de medeltida diplomen uppträder gården eller byn Vara i materialet. År 1369 bytte Östergötlands lagman och Stockholms fogde, riksrådet Bo Jonsson (Grip) till sig Vara av riddaren och lagmannen i Uppland Karl Ulfsson. Genom ett större byte 1383 mellan Bo Jonsson och Vadstena kloster kom Vara i klostrets ägo.[ Ytterligare jord i "byn" Vara (Varu byy) skänkte och sålde riddaren Mats Gustavsson 1409 till Vadstena kloster.Enligt Vadstena klosters jordebok år 1500 ägde klostret två gårdar i Biskops Mothala och en gård i Vara. Att Vara var en viktig plats i trakten framgår också av att den vik av Vättern vid vars norra strand Bispmotala är beläget ännu in på 1900-talet kallades Varviken, senare ersatt med Motalaviken. Omvänt omdöptes Sandviken, vid vilken Nordens största insjöbad ligger, till Varamoviken. Badet heter Varamobaden. Stenlagd väg från järnåldern och medeltiden
‏Vid utgrävningar inför att riksväg 50 fick en ny sträckning genom Motala påträffades en betydligt äldre väg i närheten av den medeltida byn Bispmotala. Enligt äldre kartor fortsatte vägen till Vara och vidare norrut där den anslöt till den gamla nord-sydgående landsvägen genom Motala. Vid Bispmotala fann arkeologerna tre generationer av samma väg, den äldsta från romersk järnålder (0-400 år eKr.), de andra från 1040-1220 respektive 1430-1630 eKr. På några ställen hittades tydliga hjulspår i vägarna. Kungsladugård, säteri och återigen Kungsladugård
År 1552 inrättade Gustav Vasa en kungsladugård i Bispmotala by. Bispmotala förlänades 1627 till kapten Mårten Hemmingsson, 1647 adlad Lindeberg (död 1652). Gården ärvdes av dottern Margareta som före 1660 lät göra den till säteri. Hon gifte sig därefter med Johan Ankarfjell. Samma år, 1683, som denne avled drogs Bispmotala in till kronan och blev återigen kungsladugård under Vadstena slott tillsammans med ett annat kronohemman i samma by samt skattehemmanet Vara och prästgården i Motala socken. Margareta Lindeberg fick på livstid arrendera kungsladugården. Arrendatorer av Bispmotala kungsladugård[redigera
‏Margareta Lindeberg (död 1703, gift med Johan Ankarfjell)
‏överste Anders Wennerstedt som även ägde Sörby i Varvs socken
‏häradshövding Carl von Rudbeck på Lindenäs i Motala socken
‏major Johan Henrik Schildt
‏landshövdingen i Östergötland och presidenten i kammarkollegium Erik Gammal Ehrenkrona
‏änkan Lena Ehrenstråle
‏riksrådet Carl Gustav Gammal Ehrenkrona
‏hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona
‏kammarherre G M Fleetwood på Karshult.

En kopia av tidig historisk karta där kordinaterna som är angivna för "Krono Hemmet Vara. Redan innan Bispmotala omtalas byn Vara. År 1369 genom ett större byte mellan Bo Johnsson Grip ochVadstena Kloster kom Vara i Klostrets ägo.

Länk till Wikipedia där Vara omtalas: https://sv.wikipedia.org/wiki/Bispmotala

Kordinater enligt Historiska kartor platsen där kronohemmet "VARA" låg. Gården fick sedan namnet Agneshög.
Till vänster i bild ses utloppet för det stora dränerings dike som då hade sitt utlopp nedanför Bispmotala / Båtsmansgatan.
Einar Sjö i "Strövtåg i Hembyggden" kallar det Floddike och att dåtida västra stadsgräns var belägen där.