Historia Motala. >>
Motala Historia del 2

Brovakten Store Gustaf

Store Gustaf, om hans enorma styrka gamla människor berättade. Han höll rent hus, när det blev rövarliv på Gästisområdet. Och det behövdes säkert en kraftkarl att hålla efter busarna, som höll till på området, som var välförsett med krogar. Där låg "Domkyrkan", en krog i anslutning till Gästis "Domkyrkan" hade förövrigt en tid varit tingshus och mitt emot låg "Fördärvet". Krogens namn talar för sig själv. Även inom köpingen fanns hus med mindre gott rykte. På det nu rivna Baptistkapellets gård låg en byggnad, som kallades "Tjuvhem". Där "CykelGustaf', cykelhandlare Gustafsson 1898 byggde för den tidens Motala som överdrivet pampig byggnad, Kyrkogatan 8, låg tidigare en liten oansenlig stuga kallad "Hotell Grålus''. Stället hade mindre gott rykte och var väl närmast att likna vid vad man i våra dagar kallar luffarhotell. På Platens plankarta var köpingens gator markerade mellan kvadraterna, men man använde ändå den gamla stråkvägen mot skogsbygden i norr. Den sneddade över torget åt nordväst, förbi "Tjuvhem", som liksom en del av bebyggelsen vid Gästis och i Brinken hade mycket dåligt rykte på grund av det rövarliv, som där levdes. Det tycks emellertid ha blivit lugnare, då köpingen i slutet av 1850 talet beslöt anställa egen polis.

Denne anförde vid ett tillfälle klagomål över svårigheterna att hålla ordning på Klockarbacken under avlöningslördagarnas kvällar, då verkstadsbor och stadsbor råkade i luven på varandra och handgripligen gjorde upp sina mellanhavanden. 1862 tilfkom de nya kommunallagarna, vilket för köpingens del betydde bättre ordning och reda i styrelse och förvaltning. I januari 1863 hölls den första kommunalstämman, vars förste ordförande blev den kloke och framsynte Abraham Rosendahl. Men det var inte lätt att styra ett samhälle, där många stridiga viljor pockade på att göra sig gällande. Vid vissa tillfällen långt in i vår tid förelåg intressemotsättningar mellan Kanalbolaget och köpingen-staden, och det snabbt växande verkstadsområdet blev en "stat i staten" som till förfång för det hela vandrade sin egen väg. Det skall emellertid inte förnekas, att för köpingens del en ny tid började, då Rosendahl blivit stämmoordförande. Rosendahl saknade boklig bildning, men han var en ovanligt praktisk och framsynt man. Han ägde en stor del av Gästisområdet och då han insåg att detta borde vara värdefullt med hänsyn till köpingens framtida utveckling erbjöd han köpingen att förvärva området. Trots att köpesumman var mycket blygsam avslogs erbjudandet, eftersom man vädrade egoistiska avsikter från Rosendahls sida. Men trots motstånd lyckades det honom dock att genomdriva många kloka förslag under den korta tid han uppehöll ordförandeskapet. 1863 beslöt man på hans initiativ att bygga skola.

Gästis med anslutning till en av krogarna Domkyrkan.

Förut hade köpingen hyrt skollokal i Klockargården, där lokaliteterna betecknades som mörka, trånga och oändamålsenliga. Den nya skolan byggdes vid Sjögatan med gatunummer 13 och användes för undervisningsändamål ända till 1894, då Strandskolan blev färdig. Hemkommen från en affärsresa till Linköping, avled Abraham Rosendahl hastigt i början av 1866. Han var den förste, som begrovs på den nyinvigda kyrkogården, där hans grav ännu är kvar mitt på stora gången. Rosendahls bortgång var en stor förlust för samhället. Han var dess första betydande kommunalman och en märkesman för sin tid. Hans porträtt bevaras i stadsfullmäktiges ordförandes tjänsterum.

Ett särskilt kapitel i köpingens och bygdens historia är tillkomsten av järnvägen Mjölby - Hallsberg. Den var ursprungligen en bolagsbana och invigdes med pompaoch stora förväntningar 1873. Men förhoppningarna grusades ganska kvickt. Anläggningskostnaderna blev högre än beräknat. Banan beredde snart sina intressenter sorg och bekymmer. Bland annat var Motala Verkstad en stor intressent. Betungande extra uttaxeringar måste göras, och såväl enskilda som företagare drabbades hårt. Kommunerna och företagen sökte inför det konkurshotet göra sig av med sina värdelösa aktier. Enligt Motala Posten sålde köpingen sina aktier å 50.000 kronor till en filare vid verkstaden för några kronor. Den nyvordne kapitalisten blev givetvis inte lycklig någon längre tid.

På segelfartygens tid.

Köpingen blir stad

Genom ett kungligt brev av den 15 oktober 1880 erhöll Motala köping stadsrättigheter och fick därigenom liksom andra städer magistrat och rådhusrätt. Till ytvidden var den nya staden den minsta i riket när stadsrättigheterna trädde i kraft 1881. Till borgmästare hade utnämnts häradshövdingen Wilhelm Bille och rådhusrätten och magistraten bestod för övrigt av de illiterata rådmännen färgerifabrikören Frans Julius Westerström och grosshandlaren Victor Hyden. Det gick emellertid långsamt med inrättandet av de organ, som föreskrivits i förordnandet om stadrättigheter, bl.a. val av stadsfullmäktige. Medborgarna fortfor att utöva sin beslutanderätt vid kommunalstämmorna i allmän rådstuga, och man var till en början ovillig att avstå från detta system till stadsfullmäktige.

Motståndet tycks ha kommit från innehavarna av högsta röstetalen. Man röstade på den tiden enligt fyrksystemet, d. v .s. man röstade efter inkomst och förmögenhet. Detta medförde, att de bäst situerade bolag och företag av olika slag innehade de flesta rösterna medan de "lågavlönade" som det heter i våra dagar endast ägde några få röster och saknade möjligheter att påverka besluten. Högsta fyrktalen under 1870-talets stämmor hade Göta kanalbolag och Motala Verkstads AB, som företräddes av utsedda representanter. Sammanlagt torde dessa båda företag ha ägt c:a 20.000 röster. Men allmän rådstuga var emot gällande lag och förordning och måste upphöra, fast man spjärnade emot i det längsta. Strax efter stadsbildningen hölls allmän rådstuga, varvid framlades förslag, att beslutanderätten skulle överflyttas till stadsfullmäktige. Vid sådana frågor gällde inte fyrktalet, utan man röstade per capita. Vid omnämnda stämma röstade 1104 personer för förslaget och 597 emot. Det krävdes emellertid två tredjedelars majoritet för att förslaget skulle ha gått igenom, varför man måste göra om proceduren. Ny rådstuga hölls, och denna gång antogs förslaget med överväldigande majoritet.

Val av stadsfullmäktige hölls omedelbart och dessa trädde i funktion fr.o.m. ingången av 1882. I Motala första stadsfullmäktige invaldes följande 21 personer: Grosshandlare Carl Nilsson tidigare innehavare av hotell Prins Oscar-. byggmästare A. Carlsson, grosshandlarna A. Hyden, Victor Hyden, John Andersson, 0. Gylling och Thure Liljedahl, telegrafkommissarie S.A. Hollertz, major 0. Zander, buntmakare C. Andersson, garvare G. Kjellman, kakelfabrikör E. Törnqvist, sockerbagare 0. Lagerström, kammarherre C.W. Pereswetoff-Morath, handlande V.B. Sandberg, köpingsläkare dr. I. Bohnsack, direktör V. Dahlander, handlande J.A. Nordsten, postmästare T. Hagberg och rektor J. Lindau. Till stadsfullmäktiges första ordförande valdes den för sin vältalighet kände telegrafkommissarien S. A. Hollertz, till vice ordförande major 0. Zander och till sekreterare härdsskrivare Sjövall. Den 8 oktober 1881 invigdes Stadshuset, nuvarande Stadshotellet, där fullmäktige höll sina sammanträden. Från hotell Prins Oscar flyttade även rådhusrätten och magisraten. Rådhusrättens sessionslokal kallas än i dag Rådhussalen.

Belägen vid Medevivägen som syns på bilden är det betesmark och fält där i dag Storgatan ligger.
Strandskolan i kvarteret Solfjädern där Nedre Borgmästargatan möter Vätternpromenaden.
 
Här låg Råssnäs Gård. Från den här vyn skulle man se husets gavel. Lärkträden står fortvarande kvar där gården var belägen.

Isak i Råssnäs
skrönor eller sanning?

Då domänverket i början av 1860-talet försålde kronogården Bispmotala, delades egendomen upp i flera gårdar, bl.a. Stora och Lilla Råssnäs. Herrgården, som Stora Råssnäs kallades. omfattade 5/8 mantal, och ägdes i början av detta sekel av jordbrukaren och auktionisten Isak Johansson, känd under namnet Isak i Råssnäs. Redaktör Georg Scheutz, Motala Postens redaktör, känd för sin eleganta men vassa penna, har i sina "profiler" sagt, att Isak var slagfärdig, hade ett gott huvud och var inte lätt att klyva näbb med. En del figurer i "Profilerna" betecknar Scheutz som "tavarliga", d.v.s. något om sig och det omdömet passar bra in på Isak. Han var i hög grad listigt försigkommen varom följande vittnar. En spekulant ämnade köpa en tomt till en sommarstuga vid Råssnäs och var efter mycket ackorderande överens med Isak om priset. Då min vän föreslog att man borde upprätta köpekontrakt sa Isak. Det behövs inte, doktorn. Doktorn får köpa tomta. Se mina ord är kungsord, si.
Det var de också på Isaks vis. Ett par dar senare sålde han tomten för en hundralapp mer till en annan spekulant.
1936 inköptes gården av Motala stad, men om Isaks tid vittnar de nu praktfulla lärkträden invid Råssnäsbadet, som planterades av honom.
Sina största triumfer i samvaron med sina medmänniskor firade Isak som auktionist. I centrum för allas intresse blommade hans vältalighet ut för fullt. Hans svada var outsinlig och hans språk laddat med uttryck och vändningar, som knappast hörde hemma i söndagsskolan. Hans snabba uppfattning och lätthet att utforma repliker gjorde Isaks auktioner till ett slags folknöjen. Kommersen gick för fullt och i glad stämning och det var ju huvudsaken.
Många episoder från Isaks dagar levde länge kvar i folkmun.



Vid försäljningen av en del bohag utropades bl.a. en nödvändighetsartikel. på den tiden ofta placerad under sängen eller i en kommod. Isak höll upp kärilet till be kådande. och så började utbudet. Här är e pötta. De är e fin pötta, ho är emaljerader. Får jag 50 öre för pötta?
Inget bud. Ho har vart i bättre hus den här pötta. Får jag 30 öre, 25 öre, 15 öre, 10 öre för pötta? Fortfarande inga spekulanter. Nog får jag väl 5 öre för pötta? drog Isak till med. Det är bjudet. hördes en gumröst. Då går pötta bort. avslutade Isak. och gumman blev ägare till pjäsen. När hon granskat den närmare. fann hon. att den var behäftad med vissa skavander och skrek Isak. pötta är ju trasiger. de är höl i bötten! De gör inget. svarade Isak. Hölet får ho på köpet.

Sådan var Isak i Råssnäs.
Det blev heller aldrig något osålt på hans auktioner. I sin krafts dagar var Isak Johansson en känd hästkarl, som med sin häst Kläm vann många uppmärksammade segrar vid olika travtävlingar. Han e nordsvensker. sa Isak. Från en sådan tävlan på Vadstenavikens i berättas följande: Farten var god. och striden om tätplaceringen hårdnade. På slut sträckan sladdade Kläm något. men på sista tampen tog Isak till sitt oslagbara. ljudliga kommandoord ptrrrr! Konkurrenterna slog av på farten, men Kläm, som kände till husbondens små egenheter och satte fart och gick i mål som segrare. Efter Isaks bortgång såldes Kläm till fru Tyra Linden på Vinnerstads gård, som jämte maken Viktor ända in på 1940 ofta kom åkande in till staden med Kläm som dragare av droskan. En människa av Isaks i Råssnäs typ passar inte in vårt samhälle med dess stress och brist på original. Han hade ett huvud för sig men var utrustad med en god och befriande humor, som kom hans minne att leva långt efter det han gått över gränsen till skuggornas värld.

Anna Norrman, 1847-1933

Anna Norrman var ett av Motalas gamla original. I omkring 60 år försörjde hon sig genom att sälja karameller, knäck, kakor, frukt och med tiden även läskedrycker och tobaksvaror. Det var den tidens kiosk. Sitt fasta tillhåll hade hon vid "Flodins hörna" i korsningen Bispmotalagatan-Platensgatan. Hit drog Anna dagligen sina varor på en dragkärra från sitt hem uppe i Brinken.

Hon satte upp sitt "stånd" som bestod av en sittpall, en sockerlåda som disk och ett antal korgar. Detta i alla slags väder, vintertid med fotogenlampor som värme- och ljuskälla. Hon var flitigt uppstoppad under ytterkläderna med tidningar som hölls på plats med snören. Somliga påstod även att hon brukade ha en fotogenlampa under kjolarna. En del av varorna tillverkade Anna själv, bland annat så kallade studenter (en slags mjuk sirapsbulle) och pepparmyntskarameller. Annat köpte hon på olika håll. För att dryga ut sin försörjning åtog hon sig också grövre tvätt vid vårdanstalten.

Anna Norrman föddes 15 februari 1847 uppe i Brinken i Motala, troligen i den stuga, Alsborg, där hon sedan hela livet var bosatt. Hennes mor var ogifta pigan Lovisa Norrman. Fadern angavs ha varit en målargesäll Lagergren som så småningom flyttade från orten. Modern försörjde sig genom någon form av försäljning.

Om Annas yngre år är annars inte så mycket känt, men 1873 gifte hon sig med en finsnickare som hette Lars Peter Johansson. De fick inom kort en dotter, Anna Cecilia och en son, Per Henning. Men paret kom snart att gå skilda vägar, då mannen dels var begiven på starka drycker, dels vistades i Stockholm långa perioder. Som en följd av att maken lämnade henne i sticket, och dessutom med stora skulder, så skulle stugan säljas på exekutiv auktion. Emellertid kunde Anna själv ropa in den efter att ha lånat ihop pengar.

Anna var känd som en mycket slagfärdig och handlingskraftig person som knappast vek undan för något. Hon hade stor respekt med sig på hemmaplan. Halvvuxna pojkar fann det tacksamt att skoja med henne och till exempel fråga: "Vad kostar ettöreskolan?" Då kunde vederbörande få svar på tal.

Anna har figurerat i åtskilliga lokalrevyer och även i en bok av författarinnan Berit Spong, där kallad "Tilda karamell". De sista åren var hennes syn nedsatt så att hon måste känna på mynten för att utröna deras valör och på slutet satt hon bara på sin post ett par dagar i veckan. Den 31 januari 1933 gick Anna slutligen ur tiden.

Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, maj 2005

Motala – en plats där människor bott i drygt 11 000 år


‏Vid arkeologiska utgrävningar vid Motala ström i centrala Motala har bosättningar från äldre stenåldern, mesolitikum, påträffats i samband med anläggandet av nya järnvägsbroar över Motala ström och Göta kanal. De äldsta fynden har gjorts strax norr om Göta kanal på den så kallade Kanaljorden där det funnits en grund forntida sjö.Vid dess stränder har boplatslämningar från olika faser hittats. De yngre är ungefär 9 000 år gamla. Vid den tiden var Östersjön en insjö, den så kallade Ancylussjön, som täckte stora delar av östra Östergötland. En stor mängd kranier, ungefär 8000 år gamla, har grävts fram på Kanaljorden. Några av dem var monterade på trästavar vilket väckte stor internationell uppmärksamhet. Dessa rituella lämningar hittades i en forntida sjö. De äldsta fynden, som är drygt 11 000 år gamla, härstammar från tiden strax efter att inlandsisen dragit sig tillbaka från Motalatrakten. Man har hittat 11 200 år gamla spår av slagen flinta (sydskandinavisk flita och kinnekulleflinta), kvarts och kvartsis i ett torvlager, vilket möjliggjort datering. De utgör det äldsta spåren efter bosättning i östra Mellansverige och hänförs till preboreal tid. Utgrävningarna på Kanaljorden, som utfördes av arkeologer från Stiftelsen Kulturmiljövård, pågick åren 2009-2013.

‏Söder om Motala ström genomförde Riksantikvarieämbetet UV Öst arkeologiska undersökningar åren 2000-2003 (vid Strandvägen) och 2009-2013. Åren 2008–2011 undersöktes området mellan Motala ström och Göta kanal (Verkstadsvägen) samt 2008–2010 Kanaljorden. Även området där den tidigare banvallen legat har undersökts. Ett mycket stort antal fynd har gjorts. De dateras till ca 6 000–4 000 år före Kristus. Bland dem märks 8 000 år gamla ljusterspetsar, vilket visar att man ägnat sig åt fiske i strömmen. Under sammanlagt sju fältsäsonger hittades mer än 300 hullingförsedda ljusterspetsar, vilket är mer än från någon annan plats i Europa.Av fynden framgår också att man bedrivit jakt och haft ett specialiserat ben- och hornhantverk. Ett större boplatskomplex har funnits på båda sidorna om Motala ström. Man har också funnit spår efter en medeltida gård från 1200-1300-tal där det bedrivits ett omfattande flermetallsmide.

Dna från jägare/samlare funna i Motala belyser européernas ursprung
‏Fynden från Motala kastar ljus över européernas ursprung. En stor internationell studie som omfattar genomet från ca 8 000 år gamla jägar/samlare från Motala, en ca 7 000 år gammal jordbrukare hittad i södra Tyskland och en ca 8 000 år gammal jägare/samlare funnen i Luxemburg visar att dagens européer härstammar från tre förhistoriska grupper. Förutom av de ursprungliga jägarna och samlarna utgörs de av jordbrukare från Mellanöstern som kom till Europa för ca 7 500 år sedan, samt överraskande nog en grupp från norra Eurasien som genetiskt kopplar samman européer och ursprungsbefolkningar i Amerika. Jämförelser gjordes med data från ca 2 400 nutida personer från hela världen. Av studien framgår att vissa av de undersökta jägar/samlarna troligen hade blåa ögon, som de från Motala, samt mörkare hud, medan de tidiga jordbrukarna hade ljusare hud och bruna ögon. Ljusare hud kan dock konstateras även hos jägar/samlarna ifrån Motala. Dagens nordeuropéer har en högre grad av släktskap med jägar/samlare och sydeuropéer har en högre grad av släktskap med de tidiga jordbrukarna.

 

Äldsta medeltida handlingarna om Motala: 1288 och 1296
‏Charlottenborgs slott, Motala ström och Motala kyrka. Ur Suecia antiqua et hodierna.
‏Charlottenborgs slott, Motala ström och Motala kyrka. Ur Suecia antiqua et hodierna.
‏På 1200-talet uppfördes en kyrka på norra sidan strömmen och delar av den byggnaden återfinns i dagens kyrka från 1774.

‏Första gången Motala nämns i en medeltida handling är år 1288, då kung Magnus Ladulås till riksrådet och lagmannen i Närke Knut Matsson (Lejonbjälke) förlänade bland annat en gård i Motala med tillhörande fiske. Åtta år senare, 31 december 1296, skänkte Ingeborg Ulfsdotter (Ulv), maka till Knut Matsson (död 1289), till sin andre make riksrådet och drotsen Abjörn Sixtensson (Sparre av Tofta), under förutsättning att hon dog före honom, den i Motalatrakten centralt belägna gården Hårstorp med alla tillägor inklusive kvarnar och fisken.[8] Ingeborg Ulvsdotters far var Ulf Karlsson (Ulv), syssling till kung Magnus Ladulås. Hon ägde även bland annat gården Vinnerstad sydost om Motala, gården Husbyfjöl öster om sjön Boren, Klåstad (dagens Klosterstad) öster om Vadstena, Harnäs ("Haranes"), sedermera Bråborgs kungsgård, i Dagsbergs socken öster om Norrköping samt Göksholm i Närke. Gåvobrevet bekräftades 1297 av hennes släkting kung Birger Magnusson.

‏Motalas tre medeltida byar, huvudgården Hårstorp, kvarnbyn Holm, Charlottenborg och Duvedal
‏Under medeltiden och framåt fanns det tre byar i Motala. Söder om strömmen låg Motala Södra By. Vid strömmens norra strand fanns Motala Norra By och väster om denna Bispmotala, som bland annat rymde kyrkan. Både den norra och den södra byn innehöll ett antal kvarnar och fasta fisken, fiskeverk, förutom själva gårdarna. Huvudgården i Motala utgjordes dock av det nedströms belägna Hårstorp. Däremellan fanns kvarnbyn Holm. Ännu längre nedströms låg Vräknebo, senare omvandlat till Charlottenborgs säteri, och ännu längre ned på sträckan mellan sjöarna Vättern och Boren fanns sedan medeltiden kvarnbyn Duvedal på vars mark Motala Verkstad uppfördes under 1820-talet. Motala var en av de största kvarnplatserna i Östergötland.

‏Från Sparre av Tofta till Bo Jonsson (Grip) och Vadstena kloster
‏Adelsätten Sparre av Tofta hade ett omfattande egendomsinnehav i Motala innan riksrådet och lagmannen i Östergötland Bo Jonsson (Grip) 1369 av lagmannen i Uppland Karl Ulfsson (Sparre av Tofta) bytte till sig alla dennes tomter i Motala samt Hårstorp, tre kvarnar i Motala ström, "torpet" Holm, Vara (senare under Bispmotala), ål- och laxfiske i Motala ström vid Vräknebo och torpet Staffanstorp.[10] Karl Ulfsson var sonson till Ingeborg Ulfsdotter (Ulv) och Abjörn Sixtensson (Sparre av Tofta). Fadern Ulf Abjörnsson (Sparre av Tofta) var riksråd och lagman i Tiohärad.

‏År 1383 skedde nästa stora byte, nu mellan Bo Jonsson och Vadstena kloster.[11] Bo Jonsson avhände sig nu bland annat Hårstorp med en kvarnström, Bergsätter, Duvedal, Bispmotala, Staffanstorp, två kvarnar i Motala Norra By, ett antal fisken samt ett 20-tal tomter i Motala. Bland de senares innehavare märks Inge svärdslipare, Jakob smed och Vaste skomakare.

‏Enligt Vadstena klosters jordebok år 1500 ägde klostret tio gårdar i Motala by, gården Hårstorp, en gård i Duvedal, två gårdar i Bispmotala, en i Vara, Bondebacka, Bergsätter med flera, samt ett antal kvarnar i Motala ström, bland annat i Holm och tre kvarnar vid Långspången. Efter reformationen övergick detta i kronans ägo.

‏Långspången, storbron (1783) och Motalabron (2013)
‏Långspången, Langa spang, och fiskeverket Långverkan, Langa werkan omnämns redan 1383. Enligt 1725 års karta fanns Långspången mellan Långspångskvarn i Motala Södra By och Sågarehems kvarn i norra byn (även kallad Aspegårdens kvarn, som hörde till Aspegården som dock låg i södra byn). Långspången fanns nedströms stenbron med nio valv, Motala Storbro, från 1783. Innan storbron uppfördes fanns sedan länge en träbro på samma plats. Sedan hösten 2013 passerar genomfartstrafiken över Motalabron som går över Motalavikens smalaste passage, Skepparpinan.

Klockaregården användes även som skolhus. I dag ligger gamla Östgöta Bankens fastighet på platsen nedan för Kyrkan.

Till Hitta Sidan