Historia Motala. >
Källa Wikepedia /E.Sjöö /E.Odelberg m
MOTALA med tidsmässigt blandad  HISTORIA

EN NÄSTAN OTROLIG UTVECKLING

Vätternrundan blev en succe från första stund. Framför allt gäller detta det sätt påvilket arrangemanget planerades och genomfördes. Men i Motala AIF fanns den kunnighet och erfarenhet som behövdes för sådana här samanhang. Vi tänker närmast på sektionerna orientering, skidor och cykel. Här till hade man i Sten Otto Liljedahl en "officiell" och aktad förgrundsgestalt, känd i idrottskretsar och därför attraktiv och· alltid aktuell i press sammanhang. Vätternrundans utveckling är en kavalkad i rekordens tecken. Ta bara det faktum att det varit nytt anmälningsrekord i 24 av de 25 rundor som hittills
körts. Första loppet cyklades 1966 334 pers. genomförde rundan.

 

Kraftig rökutveckling/rån branden i Roxy-biografen den 21 mars 1951. Foto Motala Posten.
TOMT NR 3, Prästgatan nr 2 och Bispmotalagatan nr 8. Till tomt nr 3 kom Järnhandlare Carl Edvard Molander år 1857. Han var född iVästra Stenby 17 juni 1824. Byggnaden utefter Bispmotalagatan uppfördes troligen någon gång på
1840-1850-talen.

Under årens lopp har denna byggnad genomgått många om-och tillbyggnader. Byggnaden har inrymt en mängd olika affärsrörelser: Axel Boström startade sin Järnkramhandel år 1875. På 1890-talet d.rev handlanden Persson diversehandel. Maria Ruprecht hade charkuterihandel som i mars
månad 1885 övertogs av Amanda Fagerberg.

Byggnaden har inrymt många kända motalafirmor, bl a: Bellis Blomsterhandel, innehavare Evert Persson, Wickströms Eftr (fd Anna Lagerqvist) manufakturaffär, Liljesons Hatt-och Mössaffär etablerad 1862, MotalaBasaren leksaker och trikåvaror m m, Seger brands Bok- och Pappershandel, Motala Advokatbyrå förre advokaten Eric Orrenius samt biografen Roxy, stadens
trevligaste biografsalong med sina två loger. Roxybiografen spolierades vid brand som uppstod i lokalen den 21 mars 1951.

Biografen återställdes i sitt förutvarande skick av Carl Sandbergs Byggnads AB, Linköping efter ritningar av arkitekt Eric Pettersson, Stockholm. Som konstruktör för reparation av bjälklaget antogs ingenjör Allan Jakobsson.
Biografen nedlades 1972 och blev försäljningsyta till EPA.

Gamla Folkparken
Det gick åt en stor personalstyrka när det var dans i Folkparken Duvedal.
FOTBOLL i BANSÄTTER.

När Emil Sundblad en gång under första världskriget synade sina marker vid Bansätter, kom han underfund med, att pojkar anordnat en fotbollsplan i den äng där han brukade ha sina ungdjur på sommarbete. Nu var gräset avslitet och två av
slanor ihopspikade fotbollsmål var uppsatta. Det var en bollplan av det mera primitiva slaget med en stor sten liggande i mitten. Men nu skulle det bli slut på bollsparkandet i Bansättersängen. Emil Sundblad beordrade sin dräng att ta bort målslanorna och köra ut ett par lass gödsel i ängen för att få fart på gräset. Plåtslagare Hjalmar Karlberg hade året före arrenderat tomten intill och där uppfört ett bostadshus åt sig. Han tyckte synd om pojkarna, som inte kunde använda den övergödslade planen, därför lånade han hem en knippa björkriskvastar från Verkstaden och dessa delade han ut bland pojkarna. Snart nog var planen rensopad och Karlbergs potatisland hade fått en rejäl övergödsling. Alla dessa pojkar var bosatta i "Lugnet" och "Svängen" eller strax intill.

Fotbollslaget i Bansättersängen. 1915.

Stående från vänster: Knut Rosenberg, John "Planick" Blom, Sten "Oa "Berg, Sven Dahlberg och Alvar Isaksson. Knästående i mittenraden: "Myggan" Olsson, Frits "Fia" Hellkvist och Gösta Wallin. Sittande i främre raden: Nils Nilsson, Arnold Johnsson och Erik "Pinnen" Larsson


Stora Hårstorp

Hårstorps Gård.

Gården eller gårdarna låg vid Motala
ström på holmen i den nuvarande Hårstorpssjön. Egendomen kallades av bygdens
befolkning Stora Hårstorp till skillnad från Lilla Hårstorp, som var en gård på
Duvedalsområdet och som gett namn åt Hårstorpsgatan.
Första gången Stora Hårstorp nämns i en historisk urkund är 1296, då fru Ingeborg
Ulfsdotter ärvde gården med kvarnar och fisken efter sin make Åbjörn Sixtensson.
Gården blev kort tid därefter kronogård. Bland prominenta gäster från den epoken
märks hertig Erik Magnusson, son till Magnus Ladulås, som gästade Hårstorp 1307.
På obekant sätt kom egendomen därefter i Vadstena klosters ägo och nämns bland de tio gårdar i Motala som tillhörde klostret.
Efter reformationen 1527 kom Hårstorp åter till kronan.

Bland de kända personer som bebott Hårstorp märks skalden Per Daniel Amadeus Atterbom. Här fullbordade han sitt mest berömda verk "Svenska siare och skalder". Antagligen gästades Hårstorp före Atterbom av hans vän kompositören
A.F. Lindblad. Lindblad var romantikens främste tonsättare inom vissa områden, och han tonsatte också många av vännen Atterboms dikter. Att Lindblad var bekant med Hårstorp framgår bl.a. av den skriftväxling som Atterbom förde med honom under Hårstorpstiden. Även sedan Atterbom lämnat Håstorp bodde han en sommar i Motala. Man kan inte avgöra riktigt var han hade sin sommarbostad, men gissningsvis bodde han inom själva köpingen.

Hjalmar Flodin.

Den 2 december 1869 föddes Hjalmar Flodin, en man som under seklets första decennier kom att spela en betydande roll i sin hemstad Motala, framför allt på det kulturella området. Han var son till den på sin tid mång betrodde köpmannen Gustaf Otto Flodin, som 1857 slog sig ner i den då obetydliga köpingen, där han startade en affärsrörelse som efter hand skulle få en inte obetydlig omfattning.
Hjalmar var den yngste av tre syskon, två bröder och en syster. Hans mångsidigt konstnärliga och kulturella läggning var snarast ett arv efter modern Clara, dotter till boktryckaren N E Lundström i Jönköping i varje fall mer än efter den handfaste fadern, som var av västgötsk bondsläkt och tidigt fick lära sig att stå på egna ben. En bror till G O Flodin kom också att slå sig ner i Motala, sjökaptenen O W Flodin, som 1869 köpte den s k Wrangelska gården, där senare Wilhelrnssons Restaurang var belägen. Mera känd bland gamla Motalabor var hans hustru Mathilda, som efter makens tidiga bortgång i många år stod för rusthållet på Wärdshuset vid Motala verkstad.

Stora Torget Motala

Under år 1822 upprättade dåvarande kommissions lantmätaren Carl J. Schötc ett
stadsplaneförslag över Motala (nuvarande Gamla stan) innehållande tre rader kvarter och två t org. År 1823 gjorde Baltzar von Platen ett nytt förslag till plan över samn1a område. Denna plan innehöll endast ett torg, det nuvarande. Torget är här placerat nära kyrkan. Här låg också den gamla genomfartsvägen från söder och norr.
Denna landsväg gick tvärsigenom samhället där forbönder, handelsmän och
många andra människor drog förbi. Landsvägen gick diagonalt över det nuvarande Stora torget och nära nog diagonalt genom kv Repslagaren fram till Medevitullen vid Rännarevallen (nuvarandeDrottninggatan) och var en gren av de färdleder som längs Vättern ledde från norr ut.

Västra Holvägen utgjorde fortsättningen på Nissastigen genom Småland, som varit invandringsväg från sydskandinavien. Från Jönköping ledde denna väg utmed Vättern till Hästholmen och Alvastra och därifrån invid Omberg till Väversunda, Rogslösa, Örberga (tidvis tingsplats) och till Vadstena. Vägen över Vadstena är troligen yngre. Tidigare gick den förbi Lundby, Strå, Granby och Fivelstad, Hagebyhöga, Sjökumla (Aska härads tingsplats), Qvissberg och Vinnerstad. Där delade sig vägen. En gren ledde till Motala, där ett vadställe under forntiden över strömmen, och vidare norr ut. Vägen från Vadstena till Motala, den s.k. Pilgrimsvägen, fortsatte till Medevi, den gamla offerkällan, till Hammar, Askersund och till Örebro. Denna väg använde både Vadstena pilgrimmerna och de vallfärdande till S:t Olovs grav i Trondheim. Vid Dalby kyrka i Värmland samlades pilgrimmerna två gånger om året. Vid Mikaelsmässa på hösten drog man tillVadstena.

Medevivägen och Drottninggatan (Rännarevallen) bildade gräns mot Motala socken i norr ända fram till år 1917. Stadens bredd till Vättern blev endast några hundra rneter. Sockendelarna norrut hade inte mycket att avyttra, den ojämförligt största tillförseln kom från slättbygden i söder. Därför dröjde det en hel generationstid och lite till, innan handeln uppe på köpingens stort tilltagna torg tog någon fart eller ens kom igång. Ty ingen affärsman kunde slå sig ned här, där intet folk syntes till. Men vid slussen, dvs utom köpingsgränsen, ägde köpslagen rum och här, visserligen inom gränsen men också alldeles intill densamma, etablerade sig köpingens första affärer. Men vid slussvaktarbostället och på kajen, ända bort emot kalkugnen, nuvarande Stadsparken, såldes och byttes varor stundom under en marknad.

TORGET PÅ 1860 TALET. Om man något år under 1860 talet skulle gjort en vandring runt torget, som i stort inte undergått nämnvärda förändringar, så skulle man där ha sett ansatser till den ökade verksamhet, som ett par årtionden senare skulle föra köpingen till stad.Vid torgets nordvästra hörn (kv Platen) hade uppförts ett hus i tre våningar, vilket i sin begynnelse nästan ansågs som ett utslag av högfärd. Mitt emot nybygget låg buntmakare Anderssons hus med frontespis (kv Repslagaren). Gent emot detta och i hörnet av Kungsgatan kv Plåtslagaren hade man "Lindgrenska gården". I övrigt var torget här omgivet av ursprungligen låga envåningshus med örtagårdar och plank eller i nödfall vanliga gärdesgårdar.
Grosshandlare Hyden byggde sitt palä på den Lagermanska tomten, vilken upptog hela kvadraten (kv Basaren). Boströms hustillhörigheter var ännu ett komplex av vad man nu skulle vilja kalla ruckel (kv Garvaren). Struwe hade sitt mycket anlitade bageri på den plats där hotellbyggnaden till stadshotellet nu finns. Året 1863 stensattes torget. Bas för arbetet var stensättare Andersson från Askersund.

 

TORGVAKTEN BERÄTTAR.

Under15 år fungerade"förre polismannen Wilhelm Carlsson som vakt och uppbördsman för Torghandeln. Sysslan tog han över sedan han pensionerats från sin tjänst inom polisväsendet. Torghandeln är numera inte mycket att hurra för, jämfört med den som fanns när Carlsson kom till Motala år 1917. Då var torget den stora försäljnings och inköpsplatsen. Nästan allt fanns att köpa. Hela kalvar vecklades upp ur lakan och styckades alltefter som kommersen pågick. Sommartid var konkurrensen från flugor och getingar stor om köttbitarna, någon bacillskräck var inte särskilt djupt rotad hos köparna. Kötthandeln på torget upphörde 1924 i och med att saluhallen byggdes. Även om torghandeln förlorat det mesta av sin glanstid så lever den dock kvar. När Carlsson började som vakt på torget fanns totalt 60 torgplatser att hyra. När han slutade som vakt 1970 var antalet 30. Resten är bilparkering. Hyran som han hade att ta upp för varje plats var inte avskräckande. Att slå upp ett salustånd kostade bara 4 kronor. Hade man ägg i en korg att sälja fick man stå gratis i en särskild avdelning. Ytterligare inskränkningar av torgplatserna var aviserade. Det kom att ske först i samband med att torget fick en annan utformning efter att ha stötts och blötts i många år ända sedan slutet av 1930-talet.

PLATENSTATYN.

Strax före Göta kanalbolags hundraårsjubileum 1922 kom motalaborna underfund med att de måste smycka torget på något sätt. Man tillsatte en statykommitte, som uppvaktade kände skulptören Christian Eriksson med en beställning. Då får ni vända er till någon annan, som är mera van vid tidsbeställningar. Min "gubbe"
hinner i varje fall inte bli klar till jubileet, var konstnärens svar. Man kompromissade och resultatet blev att Christian Eriksson lovade skicka ner en gipsavgjutning till den utsatta dagen. Så avtäcktes gipsgubben utan att allmänheten upptäckte "fusket", som konstnären förresten hade gjort grundligt. För att få den riktiga bronsglansen hade han "patinerat" gipsfiguren med 40 tjog ägg! Den avtäcktes den 22 september av Prins Eugen.

 

Kvarteret Garvaren

Qvadraten nr 18 var på 1830-1840-talen till största delen potatisåker som var omgärdad med en gärdesgård av gamla sorten. Bebyggelsen var sparsam. Det hus vari Wilh. Segerbrand, senare kemikaliehandlare Oscar L Karlström, hade sina affärer i var ett av ortens äldsta. Byggnaden gick också under benämningen Segerbrands hus. Det sägs att hela kvarteret hörde till denna gård. Det magasin som låg vid torgets nordvästra hörn, var även det en kvarleva från
den tiden, liksom det hus som låg utefter Kyrkogatan 3. I detta hus bedrev Motalas första fotograf, Bergstedt sin anspråkslösa rörelse. Byggnaden revs troligen år 1873 eller i början av år 1874. Kvarteret bestod en tid av 2 tomter. Delen mot Kyrkogatan ägdes av källarmästare Carl Nilsson. Denne Nilsson drev Hotell Prins Oscar från slutet av1860 talet till mitten av 70 talet. Hotellet var beläget i kvarteret Prinsen, Kungsgatan 4.

Delen mot Stora Torget ägdes av garvaren C J Boström. Boströms hus som betecknades på 1860-talet som ett komplex av vad man kan kalla ruckel. Denne Boström, far till Axel och William Boström, hade garveri strax nedanförkyrkan, eller ovanför den s. k. "Smedviken". Den senare för länge sedan utfylld.Boström drev även en läderaffär på Poppelgatan i det hus, som senare ägdes av Th Zander, en rödfärgad byggnad som på sin tid fick lämna plats för Sparbankshuset, nuvarande Motala Ströms Kraft AB:s kontorsbyggnad."Klockarebacken", nuvarande Bispmotalagatan, var då en grusbacke. Någon stensättning på gatorna förekom inte, inte ens kullersten. De gator som fanns var kantade med diken som i regel var fyllda med allehanda skräp.

TOMT NR 1, Kungsgatan nr 1 och Kyrkogatan nr 3.
Källarmästare Carl Nilsson uppförde hotellbyggnaden åren 1874 -1875. Huset
byggdes av tegel i två våningar och inredd vind samt avtäcktes med sadeltak som
täcktes med plåt.Tidningsnotis den 3 aug 1875: Detta nybyggda och efter nutidens fordringar inredda hotell, som äges av källarmästareherr C Nilsson, öppnade sistlidne söndag. 18 rum äro upplåtna för resande, 2:ne förhyrda av kommunalnämnden och de övriga för betjäningen. Bland andra
bekvämligheter är en lufttelegraf här inrättad. (Härmed avsågs troligen Sparres
pneumatiska ringledning från gästrummen.)

Motala Torg med byggnader som nämns i texten. Till höger kvarteret mellan Prästgatan / Kyrkogatan.

William Boström

Mr William började så smått med att demonstrera sin företagardriftighet genomatt etablera ett kafe i det senare annexhuset till fastigheten, där senare fru Särnstedthade sin konsthandel, och tillika inredde han bostadslägenhet på övre botten. Det
var en veritabel sylta, som nog inbragte goda dollars, men efter någon tid avveckladesrörelsen för högre planer. William blev tobakshandlarekommissionäroch inredde en trevlig lokal i fastighetskomplexet mitt för kyrkan.Nu hade han fått blodad tand och blev i sin tur familjens caput, som höll räfstochrättarting med verkliga eller förmenta försyndelser. På tomten utåt StoraTorget låg ett magasin för förvaring av järnhandelns stora lager ett sannskyldigtskandalhus, som skämde omgivningen. Detta rustades upp till kontors-ochaffärslokaler,och sedan var ej steget långt till att ta itu med bebyggelsen av tomtengenom uppförande av det stora komplexet i hörnet av Stora Torget och Kungsgatan.Det var kronan på verket Boströmska namnet hade fått sin apoteos! Bröstetsvällde av stolthet över denna bragd av företagsamhet efter den slappa stiltjen, och då en eller annan spefågel kvittrade, att den febrila företagarandan nog ej kunde få mindre uppskattning än staty på Stora Torget, tog han det för kontant och nickadegod mening. Samhällsmedborgaren nummer 1, som givit anvisning på hur "slipstenen skulle dras"! I samband härmed anlades titeln direktör den svenska titelsjukan hade ej hunnit värka ut i nivelleringens förlovade land.William Boströms rörliga ingenium famnade mångahanda ting.

Han var klippt och skuren till "föreningsmänniska" och hade odlat denna hobby i "Staterna".I hemlandet växte grodden. Medvetandet om den vita mössans nimbus varje Valborgsmässoaftonen tronade mandarinsymbolen på hans änne -gjorde han försökatt bilda "Västra Östergötlands studentförening". Efter första starten sprackförsöket de gamla f d akademikerna fann sig ej riktigt tillrätta i miljön. En prisvärd insats kunde mr William kreditera sitt konto: bildandet av "Motalaortens
hembygdsvänner", som hugfäster hans minne. För övrigt roade det honom att vara med som sarven i var lek han hade en stark känsla av att hävda sig och eliminera varje mindervärdeskomplex, som kunnat alstras under de hårda USA-åren -han
var eldbegängelseman, seglare och f ö vaket intresserad av varje sammanslutning, som kunde vara den egna sociala ambitionskänslan till favör.

William Boström hade insupit amerikansk mentalitet under sina år i "förskingringen" och försökte förmedla utslagen härav i fädernejorden och hemstaden.
Assimileringen försiggick inte alldeles utan att det skar sig och experimentet gick ej alldeles friktionsfritt.
Den ovan omtalade annexbyggnaden som var sammanbyggd med magasinet härstammar troligen från 1850-talet. Huset var byggt över tomtgränserna mellan tomterna 2 och 3. Från början var den uppförd avtäckt med ett sadeltak.
År 1925 fick C J Boströms sterbhus tillstånd för ombyggnad av huset varvid bla det ombyggdes till mansardtak eller brutet tak, som man också säger. Mot gården tillbyggdes ett trapptorn. Till ansvarig för byggnadsarbetet antogs byggmästaren Th Svensson,Motala. År 1933 inreddes pannrum i källarvåningen och år 1934 upptogs 4 större skyltfönster.

Segerbrands i korsningen Kyrkogatan / Bispmotalagatan.

Skräp Anders Affär på Prästgatan.

I byggnadens södra del hade i äldre tider en köpman E K Andersson, kallad "Skräp Anders" en kortvaruaffär där han sålde vattenskadade varor, skokräms-burkar med torkat innehåll och begagnade kläder m m. Han var de många herrelö-sas räddare. I hans butik kunde alla få vad de ville ha. Billigt. "Skräp-Anders" betrak-tades av ungdomen med skräckblandat intresse. Många var djärva. De gick in i hans affär och bad att få sälja begagnade kläder. Det kanske gav en femöring om "Skräp-Anders" var på humör. Han lanserade förresten de första på våra breddgrader använda solglasögonen. Damen som förvärvade dessa extra ögon väckte det uppseende hon hade räknat med och var berättigad till. Namnet nämns inte, men det var en förtjusande kvinna med långa kjolar, stor hatt och hattnålar och ett stort hjärta. Hennes minne lever. "Skräp-Anders" fanns ett tag i Strömkronan, men hans sista hemvist var vid Sveavägen 24. På en rödfärgad uthusbyggnad stod: A K Anderssons Kortvaruaffär.

Byggnaden revs i början på november månad 1986. I byggnaden har för övrigt många olikartade affärer och företag varit etablerade. På 1880 talet fanns Amanda Fagerbergs charkuteriaffär, skräddarmästare OH Karlströms herrskrädderi fanns från 1916 till dess han flyttade sin rörelse till Kungsgatan 1 i slutet av 1920-talet. Bispmotala Blomsterhandel inrymdes åren 1917 till 1920, då butiken flyttades till det av kemikaliehandlare Oscar L Karlströms hus.

På bilden syns "Skräp Anders" med sina döttrar utanför affären på Rrästgatan.
En Motala kändis med sin son. Innehavare av Rörfirman "Larssons Rör" Nedre Hårstorpsgatan
 
E-POST : LAKE VÄTTERN ADMIN